Ibland blir jag så arg på mig själv. Det har varit jättefint väder ute hela dagen. Inte ett moln på himlen. Så har jag suttit här hela dagen. Och vad har jag gjort? Ingenting. Fy på mig.

 

Nu känner jag mig helt konstig. Lyssnar på Kent. Är det ens möjligt att älska något så här mycket? Jag kan inte förklara det. Fast ingen skulle nog förstå ändå, så jag tänker inte ens försöka.