3

Sakta, sakta har han brutit ner mig. Bit för bit. Eller det var väl inte han egentligen, det var nog allt runt omkring. Men långsamt började jag komma tillbaka och så bra som det kändes i höstas hade det inte gjort sen innan allt började, i början av 2008. Men så hände det som jag visste skulle ske någon gång, men som ändå inte fick hända. Då bröt jag ihop fullständigt. Men eftersom jag hade kommit en bit på vägen redan innan gick det nu ganska snabbt och det känns redan bättre. Jag har börjat tro att jag kommer att komma över detta någon gång. Det trodde jag inte innan. Muren kändes oövervinnerlig. Jag har gråtit så många tårar, och mina tårar är mina att ge vem som helst, men han kan banne mig inte vara värd fler. Men han är fortfarande den vackraste på jorden… Jag kommer aldrig någonsin att glömma. Ingenting kan få mig att göra det. Ärr försvinner aldrig, men de bleknar med tiden. Man lär sig att leva med dem.

Min favoritlåt, Mannen i den vita hatten, handlar om mig. Så är det bara.

Idag är det tre år sedan allt började. Det som förändrade mitt liv. Det har varit en jobbig dag, och jobbiga tre år, med alldeles för många tankar. Bästa vän gör sitt bästa för att få mig att tänka på annat, men det är inte det lättaste. Inte en sån här dag.

"Somebody tell my head to try to tell my heart
That I'm better off without you
'Cause baby I can't live

Without you I'm not okay
And without you
I've lost my way"

Dixie Chicks – Without You

Dryga, jobbiga, skitdag! Ändå, fast det varit så jobbigt, är den där känslan den bästa som finns, kärleken!

Det är helt jävla sjukt att det har gått så lång tid. Jag förstår inte.

"Somliga ljus brinner aldrig ut", uppenbarligen.


Kommentarer
Postat av: mor

Det finns så mycket annat att tänka på, glöm inte det :)

2011-01-30 @ 10:29:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0