Hej!

Nu är Louise på väg hem igen, i alla fall oom allt går som det ska, det strular ju med alla tåg i detta väder... Jag följde henne ut till bussen och det är riktigt kallt ute idag. Jag gick en liten runda efter att hon gått på bussen. Jag var ute i drygt en halvtimme och det kändes som om jag förfrös tårna och benen typ domnade bort...:S

Varje gång jag haft besök och de sedan åker hem känner jag mig så himla tom och ensam igen. Jag kommer och tänka på första gången jag blev "lämnad" här. Det var det 23 augusti. Vi var på väg hem från Göteborg och vi stannade här för att lämna kvar mig och fika lite innan resetn av familjen + farmor åkte vidare mot Ludvika. Jag följde med ner till bilen och kramade om alla och med tårarna rinnande nerför kinderna såg jag bilen försvinna bakom träden. Mamma och pappa hade jag varit borta från i över en vecka, men utan Louise hade jag inte avrit mer än ett par dygn i sträck och nu stod jag helt ensam i en helt ny stad utan att känna en enda människa. Inte undra på att jag kände mig ensam... Och nu, ett halvår senare, är det kanske inte riktigt lika svårt, men fortfarande blir det så himla tomt när jag blir ensam igen.

Nej, nu ska jag ta och plugga lite. Vi har seminarie på tisdag och jag har inte ens börjat med texten än... Jag var ju sjuk tidigare i veckan så då orkade jag inte och nu när Louise varit här har jag inte haft nån större lust till att sätta mig och plugga. Men nu är det väl lika bra att ta tag i det så jag kan kolla på OS ikväll utan dåligt samvete.

Vi hörs senare, kram Malin