Jag och mamma var och plockade blåbär i Silvergruvan idag :)

Väldigt vacker mobilbild ^^

Jag hittade riktigt bra videor från Yran 2010 igår kväll. Se bara på dessa. Jag får gåshud och tårar i ögonen ♥

Idag är det ett år sedan. Ett år sedan jag såg Kent live senast. 30 juli 2010, på Storsjöyran. Och jag saknar dem nåt enormt mycket! Saknar dem så det gör ont. Åh vad jag vill stå längst fram igen och vara lycklig. Kent gör mig lycklig. Kent är Den Eviga Kärleken. Den kärleken som Jocke pratat om. För mig är det den kärleken som jag tror att bara någon som älskar ett band (eller artist) kan förstå. Sådan kärlek är speciell. Min kärlek till Kent har inte varat mer än ett och ett halvt år ungefär, men den är inte desto mindre... stark. Intensiv. Jag hoppas och tror att den kommer vara i all evighet. För som sagt, det är Den Eviga Kärleken.

Jag minns den 30 juli 2010 som igår. Hur vi vandrade runt på Östersunds gator på dagen. Gick förbi stora scenen någon gång mitt på dagen och såg hur några gubbar packade upp grejer på scen. En gubbe med texten "747" på tröjan. Stora lådor som det stod "Kent" på. Kände förväntningarna i hela kroppen. "Snart är det dags igen". Det pirrade i magen. Hur vi gick vidare, jag och Louise i våra Kent-tröjor. Massor med folk som frågade om vi köpt dem där. ("Nej, vi har inte köpt dem här. Vi köpte dem på Peace&Love" Och i tysthet kände jag mig stolt över det.) Senare på kvällen när vi skulle äta middag vräkte regnet ner. Vi fick sitta inne i ett lusthus. Regnet avtog. Vi såg några andra band. Jag mötte en gammal klasskompis, helt otroligt så långt hemifrån och helt random. Jag och Louise satte oss framme vid staketet vid stora scenen. Väntade. Sjöng. Kollade på klockan. Bara en timme kvar. Väntade. Sjöng. Väntade lite till. Sjöng ännu en sång. Plötsligt startar Utan Dina Andetag på scenen och där tar de tydligaste minnerna slut och kärleken och känslorna tar vid. Känslorna som jag inte riktigt kan beskriva. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut. Ville stå där för Evigt med de finaste grabbarna i världen på scenen spelandes för mig.

Hej igen!

De senaste dagarna har jag haft fullt upp.

I tisdags var vi i stugan hela dagen. När vi kom dit var vi först tvungna att lägga i båten, det är ingen som varit där tidigare i år. Då upptäckte vi att det var ett par sprickor i båten. Så det blir till att köpa en ny båt nu! När vi kom till stugan gkrapade vi bort färg från fönstren som vi målade förra sommaren. Under tiden jag gjorde det hade jag två kenttextrader på hjärnan. "Stå vid min olåsta dörr, i rakblad av billjus från gatan" (Generation Ex) och "Du skrapar rutor nu igen" (Ensamheten). Undrar om det är en slump att de två låtnamnen passar ihop? I stugan eldade vi dessutom gamla kvistar från träd vi sågade ner förra året och gamla brädor.

Det var vädigt lite vatten i sjön! Familjen fikar på stranden :)

Jag vaktar eld (som typ inte syns på bilden, men den är där!)

Var tvungen att såga grenarna i lagom storlek :P

Mamma byggde en random grill

Igår målade jag husgrunden hela dagen. På kvällen var jag och Louise och badade i Hällarna. Det var kallt!

Idag var vi i Sligen på förmiddagen. Orkade inte smörja in mig, men skulle gjort det ändå, är helt knallröd på ryggen nu :S Åkte hem vid halv tre eller nåt och lagade lunch. Sen satt vi på balkongen. När Louise åkt till jobbet oljade jag in balkonggolvet, sen lagade jag middag och kollade på tv.

Imörn ska jag nog måla igen. Det lär ta hela dagen...

Idag var jag och Louise och simmade i badhuset på förmiddagen. Hade inte varit där på typ ett och ett halvt år, så det var väl dags :P På eftermiddagen har jag tvättat husgrunden som ska målas. Nu lyssnar jag på Håkan :)

Imorgon blir det en tur till stugan :)

Vid stugan förra sommaren

Idag har vi varit i Vännebo som ligger typ vid Skattlösberg. Vi kollade bland annat på en gammal hytta, Gungholmen och skogen som brann sommaren 2008. Jag minns fortfarande skolavslutningsdagen 2008 när jag cyklade hem från skolan och såg all brandrök på andra sidan Väsman. Det var hur mycket skog som helst som brann den sommaren! Läskigt.

Fler bilder senare, nu ska vi äta lite mat!

Jag läste ut en bok igår, När löven faller av Nicci Gerrard.

"Höstmörkret sänker sig och en familj bryts sönder. Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen.

De är en vanlig engelsk familj. Tre tonårsdöttrar, en varm och trygg mamma och en disträ och kärleksfull pappa. De har högljudda middagar, klädhögar överallt och disken i staplar i köket.

Mellansystern Edie är 16 år och kär för första gången. Hon har aldrig känt såhär förut och är så uppslukad att hon inte märker vad som pågår runt henne. Förrän en dag då livet förändras.

Tjugo år senare får Edie chansen att gå tillbaka och försöka förstå vad som hände den där dagen då familjeidyllen krossades. Förstå vad hon bara anade och kanske lyckas frigöra sig från sin skuldbörda. För ingenting var som hon trodde."

Det var en bra bok. Rekomenderas.

Längtar, längtar, längtar tills vi ska åka dom långa milen mot Berlin! Knappt tre veckor kvar :)

Kent – Berlin

Tyckte detta var lite kul! Från gamla Kentformet...

J.Berg: Nästa person som klagar på att de andra nordiska språken är svårförståeliga eller whatever sparkar jag ut med arslet före.
Hur jävla svårt ska det vara?
Håll käften då istället för att skriva massa von (nånting) på er jävla gnälltråksvenska.

Trött på att det ALLTID är någon jävel som ska klaga så fort nån från norgedanmarkfinland skriver.

Flytta till (nånting) och umgås bara med feta idioter som snackar frisbeegolf då!

frågg: Är du arg idag eller? :)

J.Berg: Nej jag är jätteglad!

Detta var också kul:

Jocke <3

Kom på att det var VM-final ikväll så satt och kollade på det istället. Snacka om spännande det blev!!! Japan vann efter straffar! :D

(Bild från Aftonbladet)

Den här mannen gör nåt med mig alltså. Kent help falling in love...

Jag har tråkigt. Alla jobbar/är på semester. Det är tyst och tomt hemma. Längtar till ikväll och träffa lite folk. Tycker inte om att vara ensam, i alla fall inte just nu.


Saknar

/.../

Men du har redan glömt allt det där
och jag fastnade här

/.../

Men du har redan glömt allt det där
Jag är fortfarande här
/.../

Du som redan har sett allt det
stilla min nyfikenhet

/.../

Silence,
like a whisper
Maybe tomorrow it won´t be here
So tomorrow we could teach them some new styles
You are such a killer
So shoot me down again
It won´t hurt when the killing is done by a friend

Silence,
like a whisper
So this is all we need
The fully air conditioned sound of speed
A violent whisper
And this time it´s for real
So this day I made plans for us to leave

Silence,
why won´t you listen
Maybe it´s just me
but sometimes it´s
impossible to breath
A violent whisper
Maybe this time it won´t heal
Maybe this time it will bleed untill I´m free

Vi har haft lite avverkning i trädgården i helgen. Jag och mamma har sågat, klippt och haft oss. Imorgon åker vi med ett magalass till sopstationen.

Förutom att ha varit ute ett par timmar och jobbat med det idag har jag kollat på fotboll (Sverige vann och är i semifinal i VM, woho!), varit trött (somnade typ halv 4 och vaknade 9 utan att kunna somna om, hur jobbigt?), varit lite smått bakis, lyssnat på KENT (såklart, hjälper mot allt, nu mår jag bra igen).

Nu kommer syster hem från jobbet vilken sekund som helst och då blir det MAAAAT! :)

Alltså, detta är coolt. Det finns en låt med Marigold (som består av ett antal snygga killar från Borlänge!) som heter Golan Heights. Området där vi bor här i Ludvika heter Golan och är döpt efter Golan Heights typ ligger typ nånstans i Mellanöstern. Anledningen till att detta område är döpt därefter är att det var oroligheter där när husen här uppe på berget byggdes. Lite coolt att de har en låt som också är döpt därefter (antar jag).

Marigold – Golan Heights

Snygga killar som gör mycket schysst musik :D

Sista delen på min och Louises resa (lite försenat) kommer här (något kortfattat).

16 juni vaknade vi upp på ängen där vi ställt upp tältet. Vi packade ihop och åkte mot Strömstad. Där tillbringade vi hela dagen. Vi gick omkring i stan (mysigt), satte oss på ett berg och chillade/kollade på utsikten, åkte ut till Öddö och jag badade i havet (KALLT!). Some pictures:

Framåt kvällen åkte vi hemåt, mellanlandade och sov en natt i Karlstad innan vi åkte ända hem till Ludvika. Det var det.

Yes, Coldplay var underbara. Jag dog när de kom upp på scenen och jag grät till Fix You. Och fortfarande, nästan en vecka senare vet jag inte riktigt om det verkligen hänt, om jag verkligen var där, trots att bilderna jag har i kameran talar sitt tydliga språk. Men, låt oss ta det hela från början.

Tisdag 28 juni klockan 05.10 ringde väckarklockan. En timme senare satt jag och Lisa på tåget mot Göteborg. Innan vi kom till Hallsberg, där vi skulle byta tåg, hann vi med frukost och lite sånt. På Hallsbergs station satt vi ute i solen och det var varmt och skönt! Sen åkte vi X2000 ner till Götet. Väl framme gick vi först till Nordstan för att köpa en penna. Vi stod både länge och väl och övervägde för- och nackdelar med typ alla pennor de hade, haha. Vi måste ju ha den bästa! Till slut bestämde vi oss och sen ställde vi oss vid hållplatsen för att vänta på spårvagnen mot Slottskogen, trodde vi. Men det kom en buss = besvikelse! Den var både varm och seg, tog världens omväg. Men vi kom fram i alla fall och förjde strömmen mot Azaleadalen.

Vi hämtade ut våra armband och sen satte vi oss i parken och fikade innan vi gick mot ingången där vi fick stå i kö ett tag. Efter att vi kommit in komer jag inte riktigt ihåg vad som hände. Vi såg massa olika band, åt något som skulle vara kebab, men som uppenbarligen inte var det, drack litervis med vatten i värmen, köpte jordgubbar, skrev på armar och ben med våran penna, åt popcorn...




Sahara Hotnights. De är bra live, även om jag inte gillar deras låtar så mycket.


En jordgubbe och en jordkvinna






Daniel Adams-Ray


The Ark

Brandon Flowers

Dagen gick otroligt fort och när det var en timme kvar tills Coldplay skulle börja spela pirrade det i magen mer än någonsin! Sen plötsligt stod vi där, bland tusentals andra förväntansfulla coldplayfans och det var bara minuter kvar. Det kändes så overkligt.

Konserten började med en ny låt, Hurts Like Heaven. Jag hade inte hört den innan och har inte lyssnat på den efteråt, så jag kommer inte riktigt ihåg hur den var, men bra var den i alla fall, för inget var dåligt! Sedan spelade de Yellow. Med det (obligatoriska) gula strålkastarna! Fint. Efter det In My Place. Också det fint och låten avslutades med ett färgsprakande konfettiregn. Sedan en ny låt igen, Major Minus, och efter den Lost! då en massa färgglada bollar/ballonger studsade ovanför publiken. The Scientist stod på tur. Så otroligt vacker att jag dör. Sen kom en rad gamla låtar Shiver, Violet Hill (undantag, denna är inte "gammal", från 2008), God Put A Smile Upon Your Face, Everything's Not Lost. Det var väl egentligen ingen av dessa jag hade väntat mig att de skulle spela så det var otroligt kul. Sedan spelade de en ny låt igen, Us Against The World. Den började med att edanst Chris stod på scenen med sin gitarr och sjöng. Sedan kom Will in, satte sig vid pianot och de sjöng en liten duett, mycket vackert. Sen trippade Johnny och Guy in och allihop stod i ett hörn av scenen tillsammans och spelade. Fint! Och mycket bra låt! Sen kom en av mina personliga favoriter, Politik, som jag inte heller trodde de skulle spela, men jag blev otroligt glad att de gjorde det. Den är så fin! Sedan rullades trumman och klockan in och jag visste precis vad det betydde. Dags för Viva La Vida! Det var precis så mäktigt som jag trodde det skulle vara. Allsången var... ja, mäktig! Publiken ville inte sluta sjunga trots att de slutade spela. Ny låt igen, Charlie Brown, och sedan avslutades det hela med en mycket vacker version av Life Is For Living.

De gick ut och vi fortsatte klappa och började återigen sjunga på Viva La Vida. Och in kommer de igen (såklart) och spelar Clocks. Sen, sen sen. FIX YOU. Jag sjöng med i första raden, sen gick det inte mer, då rann tårarna. Det var så fint. Åh, jag dör bara jag tänker på det. Älskade låt!!! Haha. Sedan spelade de Every Teardrop Is A Waterfall. Ett perfekt avslut på en perfekt konsert.

Bäst: Många gamla låtar och låtar jag inte väntat mig, som till exempel Politik. Dessutom älskade jag Chris glada humör (han log typ hela konserten) det gjorde också mig ännu gladare än jag redan var! Och att han pratade massa svenska!

Sämst: Det var över för fort, tiden går fort när man har roligt.




Snygging!

Jag dör, vad du är vacker!





Efteråt skulle vi ta oss in till stan igen och det gick förvånadsvärt smidigt och vi fick till slut åka spårvagn! Tillbaka i stan gick vi till MacDonald´s och åt nattmat och satt där tills de stängde vid två. Då gick och satte oss på en bänk utanför stationen och spelade musik och snackade med nån random kille och nån som trodde att Lisa var från Polen xD Vid fyra när solen var på väg upp gick vi till Göta Älvbron där vi flummade massa och tog fina kort på soluppgången.


Öde i Nordstan klockan kvarti två på natten.

Klockan sex satte vi oss på tåget hemåt och jag somnade innan vi ens rullade ut från stationen, då hade varit vakna i 25 timmar.

Underbar dag!