Yes, Coldplay var underbara. Jag dog när de kom upp på scenen och jag grät till Fix You. Och fortfarande, nästan en vecka senare vet jag inte riktigt om det verkligen hänt, om jag verkligen var där, trots att bilderna jag har i kameran talar sitt tydliga språk. Men, låt oss ta det hela från början.

Tisdag 28 juni klockan 05.10 ringde väckarklockan. En timme senare satt jag och Lisa på tåget mot Göteborg. Innan vi kom till Hallsberg, där vi skulle byta tåg, hann vi med frukost och lite sånt. På Hallsbergs station satt vi ute i solen och det var varmt och skönt! Sen åkte vi X2000 ner till Götet. Väl framme gick vi först till Nordstan för att köpa en penna. Vi stod både länge och väl och övervägde för- och nackdelar med typ alla pennor de hade, haha. Vi måste ju ha den bästa! Till slut bestämde vi oss och sen ställde vi oss vid hållplatsen för att vänta på spårvagnen mot Slottskogen, trodde vi. Men det kom en buss = besvikelse! Den var både varm och seg, tog världens omväg. Men vi kom fram i alla fall och förjde strömmen mot Azaleadalen.

Vi hämtade ut våra armband och sen satte vi oss i parken och fikade innan vi gick mot ingången där vi fick stå i kö ett tag. Efter att vi kommit in komer jag inte riktigt ihåg vad som hände. Vi såg massa olika band, åt något som skulle vara kebab, men som uppenbarligen inte var det, drack litervis med vatten i värmen, köpte jordgubbar, skrev på armar och ben med våran penna, åt popcorn...




Sahara Hotnights. De är bra live, även om jag inte gillar deras låtar så mycket.


En jordgubbe och en jordkvinna






Daniel Adams-Ray


The Ark

Brandon Flowers

Dagen gick otroligt fort och när det var en timme kvar tills Coldplay skulle börja spela pirrade det i magen mer än någonsin! Sen plötsligt stod vi där, bland tusentals andra förväntansfulla coldplayfans och det var bara minuter kvar. Det kändes så overkligt.

Konserten började med en ny låt, Hurts Like Heaven. Jag hade inte hört den innan och har inte lyssnat på den efteråt, så jag kommer inte riktigt ihåg hur den var, men bra var den i alla fall, för inget var dåligt! Sedan spelade de Yellow. Med det (obligatoriska) gula strålkastarna! Fint. Efter det In My Place. Också det fint och låten avslutades med ett färgsprakande konfettiregn. Sedan en ny låt igen, Major Minus, och efter den Lost! då en massa färgglada bollar/ballonger studsade ovanför publiken. The Scientist stod på tur. Så otroligt vacker att jag dör. Sen kom en rad gamla låtar Shiver, Violet Hill (undantag, denna är inte "gammal", från 2008), God Put A Smile Upon Your Face, Everything's Not Lost. Det var väl egentligen ingen av dessa jag hade väntat mig att de skulle spela så det var otroligt kul. Sedan spelade de en ny låt igen, Us Against The World. Den började med att edanst Chris stod på scenen med sin gitarr och sjöng. Sedan kom Will in, satte sig vid pianot och de sjöng en liten duett, mycket vackert. Sen trippade Johnny och Guy in och allihop stod i ett hörn av scenen tillsammans och spelade. Fint! Och mycket bra låt! Sen kom en av mina personliga favoriter, Politik, som jag inte heller trodde de skulle spela, men jag blev otroligt glad att de gjorde det. Den är så fin! Sedan rullades trumman och klockan in och jag visste precis vad det betydde. Dags för Viva La Vida! Det var precis så mäktigt som jag trodde det skulle vara. Allsången var... ja, mäktig! Publiken ville inte sluta sjunga trots att de slutade spela. Ny låt igen, Charlie Brown, och sedan avslutades det hela med en mycket vacker version av Life Is For Living.

De gick ut och vi fortsatte klappa och började återigen sjunga på Viva La Vida. Och in kommer de igen (såklart) och spelar Clocks. Sen, sen sen. FIX YOU. Jag sjöng med i första raden, sen gick det inte mer, då rann tårarna. Det var så fint. Åh, jag dör bara jag tänker på det. Älskade låt!!! Haha. Sedan spelade de Every Teardrop Is A Waterfall. Ett perfekt avslut på en perfekt konsert.

Bäst: Många gamla låtar och låtar jag inte väntat mig, som till exempel Politik. Dessutom älskade jag Chris glada humör (han log typ hela konserten) det gjorde också mig ännu gladare än jag redan var! Och att han pratade massa svenska!

Sämst: Det var över för fort, tiden går fort när man har roligt.




Snygging!

Jag dör, vad du är vacker!





Efteråt skulle vi ta oss in till stan igen och det gick förvånadsvärt smidigt och vi fick till slut åka spårvagn! Tillbaka i stan gick vi till MacDonald´s och åt nattmat och satt där tills de stängde vid två. Då gick och satte oss på en bänk utanför stationen och spelade musik och snackade med nån random kille och nån som trodde att Lisa var från Polen xD Vid fyra när solen var på väg upp gick vi till Göta Älvbron där vi flummade massa och tog fina kort på soluppgången.


Öde i Nordstan klockan kvarti två på natten.

Klockan sex satte vi oss på tåget hemåt och jag somnade innan vi ens rullade ut från stationen, då hade varit vakna i 25 timmar.

Underbar dag!