Shut up & sing!

I julklapp fick jag dokumentären Shut up & sing om Dixie Chicks. Kollat på den idag.

Det var på en konsert i London 2003 som Natalite Maines (sångeskan) sa: "Bara så ni vet så skäms vi över att USA:s president kommer från Texas" (bandet kommer därifrån). Detta berodde på att Bush förberedde för Irak-kriget.

Dixie Chicks var USA:s bäst säljande kvinnliga band någonsin, men uttalandet ledde till att radiostationerna slutade spela deras musik, bandmedlemmarna förtalades, fansen förstörde deras skivor och en man skickade ett brev till Natalie med ett dödshot.

Dixie Chicks fick börja om från noll. På några dagar efter uttalandet rasade allt. Tre år senare (2006) är de tillbaka med ett nytt album.

Jag blir verkligen berörd av den här dokumentären och låtarna på senaste skivan får en helt annan betydelse efter att ha sett den.

Freedom of speech is fine, as long as you don't do it in public


"Wouldn´t kiss all the asses that they told me to
No I, I could never follow
No I, I could never follow
It´s been two long years now
Since the top of the world came crashing down
And I´m getting back on the road now
But I´m taking the long way
Takin´ the long way around
...
I fought with a stranger and I met myself
I opened my mouth and I heard myself"
(The long way around)

"It´s a sad sad story when a mother will teach her daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words I said
Send somebody so over the egde
That they´d write me a letter saying that I better shut up and sing or my life will be over"
(Not ready to make nice)


Två av låtarna från senaste skivan "Taking The Long Way".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0