Jag var 17 år i staden där jag växte upp

4 år sedan. Jobbiga minnen idag. Men eftersom jag inte orkar bry mig längre så ska jag inte göra det. Och nu har jag annat att tänka på och det är bra. Fina.

Fast jag känner ändå att jag måste lyssna sönder Kevlarsjäl lite grann nu...

Så länge hjärtat mitt slår så minns jag dig när du stack ett hål i min kevlarsjäl...

Jag kommer inte att glömma, men jag bryr mig inte längre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0