Detta är min "Kent-historia". Hur det gick till när de kom in och fick en plats i mitt musikhjärta. En plats som de för alltid kommer att behålla.

Jag tror att den första låten med dem som jag hörde var Musik Non Stop. Men det har jag inget minne av, jag var nio år när den kom ut. Men det borde ha varit den låten. Det känns så.

Den första låten jag minns är Dom Andra. Det måste varit 2002, då den kom ut och spelades på radion hela tiden. Jag gillade den inte alls.

Sen minns jag inte så mycket mer av dem, förren 2007, då albumet Tillbaka till samtiden släpptes. Om jag inte minns fel var Ingenting första singeln. Inte heller nu tyckte jag att de var bra. Men sedan. Columbus. Den var med på Tracks och det var där jag hörde den först. Den låten minns jag att jag gillade. Men bara gillade. Och det var bara den låten, ingen annan. Typ.
Ett par år senare kommer albumet Röd ut men Töntarna som första singel. Även den hördes på Tracks först. Även den låten gillade jag.

Någonstans här, var det en viss person (i det här fallet nämner jag inga namn, det känns bäst så - för mig.) som fick mig att lyssna på en låt. Nämligen FF. Jag minns att jag tänkte "Men, det är ju den här låten!!" Kände igen den alltså. Sen det ögonblicket var jag fast! 

Sedan kom ännu en singel från Röd, Hjärta. Gillade den också. Mer och mer. Då började jag och Louise fundera på att gå på någon av konserterna under vårturnén. (Nu är vi inne på våren 2010 alltså.) Men det blev aldrig mer än funderingar. Tyvärr.

Nästa singel från Röd älskades direkt från min sida. Det var Idioter.

Och så rullade det på. Under ett besök i Stockholm köpte jag Boxen med alla album och massa extramaterial (låtar från 1991-2008). Fortfarande hade jag knappt hört några av de gamla låtarna, bara några enstaka som jag lyssnat på på Spotify.

Sen fick man ju veta att Kent skulle spela på Peace & Love, dit vi (jag och Louise) fått biljetter. Då blev man helt överlycklig.

Sen gick det så himla snabbt. Helt plötsligt var det sommar. Nästa album släpptes, En Plats I Solen. Älskade det från första lyssningen. Har lyssnat på hela boxen x antal gånger (=minst 1000!) och älskar alla låtar (i princip). Sen är det helt plötsligt den 1 juli och vi står nästan längst fram vid stora scenen på P&L. Det var lycka. Det var kärlek.

Några veckor senare bestämmer vi i familjen oss för att göra en semester i Åre och Östersund, som vi tänkte besöka samtidigt som Storsjöyran. Var in och kollade på deras hemsida vilka som skulle spela där. Och står det inte K-E-N-T där med stora bokstäver? Jodå, det gör det. Lyckan var ännu en gång total.

Nu när jag fått lite perspektiv på de båda konserterna tycker jag att den på P&L var bäst. Det är nog just för att det var den första.

Jag tänker avsluta detta inlägg med att säga att jag är dig evigt tacksam för att du fick mig att lyssna på den där låten i vintras. Du vet inte om det, det är jag säker på, men jag är så enormt tacksam! Också ett stort tack till Kent, Jocke, Sami, Martin och Markus, för att ni gör den bästa musiken i världen!

Jag älskar Kent av hela mitt musikhjärta. De kommer alltid att ha en speciell plats där. En plats i solen.

Kent är Den Eviga Kärleken ♥
(Jag hoppas att Kent-bloggen inte tar illa upp för att jag lånade ett citat till rubriken i detta inlägg.)



"Det är klart att man fortfarande vill bli världens största band och hålla på så där men... Jag skulle dö av glöjde ifall det hände men det är inte det som är det viktigaste. Det vikatigast eär att göra musik som till och med dom som hatar oss inte kan förneka är bra, det är då man har kommit nånstans. Det är det man vill.... Eller att dom som hatar oss börjar hata oss ännu mer bara för att det är så jävla bra." - Jocke Berg i dokumentären Så nära får ingen gå - Ett år med Kent, från 2000. Det där första stämmer in på mig, i alla fall delvis ;) Ni har verkligen lyckats!