Biljettstrul

Häromdagen såg jag ett repotage i Plus om en familj som hade köpt biljetter till en fotbollsmatch i London och aldrig fick sina biljetter. Det fick mig att tänka på när jag, Louise och Lisa skulle på Muse i London förra hösten.

Vi köpte biljetter i mars 2010 (konserten var i september). Vi bokade flyg och hotell. Ett tag senare fick vi ett mejl. Det hade blivit nåt fel och vi kunde inte få våra biljetter. Dock fick vi pengarna tillbaka och vi beställde nya biljetter från en annan sida. Denna gång på läktaren (vilket nog våra föräldrar var ganska lättade över, haha).

Vi får aldrig några biljetter skickade hem. De lovar istället att skicka dem till vårat hotell i London. Sent på torsdagskvällen den 9 september kommer vi till hotellet (konserten är på fredagskvällen). Vi frågar om vi fått något brev. Det har vi inte. Vi går och lägger oss och på fredag morgon går vi ner i receptionen igen och frågar om vi fått något brev. Det har vi fortfarande inte. De säger att de ska få post senare under förmiddagen så vi passar på att ringa samtal och turista lite under tiden (Hyde Park, Big Ben, Tower Bridge...). När vi kommer tillbaka till hotellet har vi fortfarande inte fått våra biljetter och vi blir mer och mer oroliga. Vi ringer hem, ringer till nån man på företaget vi beställt biljetter från som lovar oss att vi ska få dem. Till slut säger han att vi ska träffa honom utanför Wembley (där konserten skulle vara) och han skulle ge oss biljetterna om en timme typ. Vi åker dit, går runt lite, köper mat, väntar... Efter en timme ringer vi honom igen. Han är på väg. Tio minuter. Vi ringer efter tio minuter igen. Han har precis parkerat bilen. Han säger vart vi ska möta honom, han är där om en kvart. Vi går dit och väntar och väntar, tittar oss omkring efter någon som kan tänkas ha våra biljetter. Plötsligt kommer det fram en man. Han frågar inte vad vi heter eller nånting utan bara ger oss ett kuvert. Och vi bara "Okeeeej.... Verkar ju seriöst, typ....." Men i kuvertet låg tre biljetter. Ett par timmar innan konserten kunde vi andas ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0