Jag skrev ju tidigare i veckan att det är svårt att hitta glada Kentlåtar. Men bara för att låtarna inte är glada betyder inte det att man inte blir glad av att lyssna på dem. För de är så himla bra så man blir glad ändå. För att det finns människor som gör så himla bra musik! Jag går inte runt och är deppig jämt bara för att jag lyssnar på Kent, hehe. Men, ibland gråter man ju också för att det är så bra. Tänkte bara säga det.

Storsjöyran 30/7-2010